En grundläggande ekologisk förändring håller på att ske i Bottniska viken. Bottenhavet har gått från fosforbegränsning till kvävebegränsning, och Bottenviken kan vara på väg åt samma håll. Det visar en ny studie från Umeå universitet.
Under flera decennier har forskare betraktat fosfor som det näringsämne som främst begränsar den biologiska produktionen i Bottniska viken. Men analyser av 30 års svensk och finländsk miljöövervakning visar nu att balansen mellan kväve och fosfor har förändrats.
Fosforhalterna har ökat betydligt under de senaste tre decennierna, samtidigt som kvävenivåerna varit stabila eller minskat.
– Vi ser en tydlig förändring i Bottenhavet. Den näringsbalans som präglade området för några decennier sedan finns inte längre. Detta är viktigt eftersom det begränsande näringsämnet påverkar hur hela ekosystemet fungerar, säger Siv Huseby, forskare vid Umeå marina forskningscentrum och huvudförfattare till studien.
Kan öka risken för algblomning
Enligt forskarna övergick Bottenhavet från fosforbegränsning till kvävebegränsning strax efter millennieskiftet. Bottenviken är fortfarande fosforbegränsad, men utvecklingen går i samma riktning.
Förändringen kan få konsekvenser för ekosystemet. Kvävebegränsade förhållanden kan gynna kvävefixerande cyanobakterier, som kan orsaka omfattande algblomningar.
– Jag blev förvånad över den tydliga förändringen i balansen mellan kväve och fosfor i havsvattnet, särskilt i Bottenviken. Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier, säger Siv Huseby.
Forskarna ser redan en ökning av trådformiga cyanobakterier i Bottenhavet. Om utvecklingen fortsätter kan de bli vanligare även i Bottenviken.
Omfattande blomningar av cyanobakterier förknippas bland annat med grumligare vatten, syrefattiga bottnar och störningar i marina ekosystem.
Fosfor kan komma söderifrån
En möjlig förklaring till de stigande fosforhalterna är enligt forskarna att fosforrikt vatten från Egentliga Östersjön transporteras norrut till Bottniska viken.
Resultaten kan också få betydelse för hur övergödningen hanteras. Dagens miljöstrategier bygger till stor del på tidigare kunskap om vilket näringsämne som begränsar produktionen i norra Östersjön.
– För att minska övergödningen i Bottniska viken måste arbetet fortsätta i hela Östersjön. En stor del av ökningen av fosfor kommer från Egentliga Östersjön, vilket gör regionalt samarbete inom HELCOM, östersjöländernas gemensamma havsmiljökommission, avgörande, säger Siv Huseby.
Studien har genomförts av forskare vid Umeå marina forskningscentrum och Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. Den bygger på miljöövervakningsdata från Sverige och Finland från 1994 till 2023 och har publicerats i tidskriften Scientific Reports.
